Romarbrevet 1-3

Låt oss börja med att bekanta oss lite mer med Romarbrevets författare, Paulus, och hans livsvandring i Guds förunderliga nåd. Ja, hur kunde det hända egentligen? Hur kommer det sig att Romarbrevet, det kanske viktigaste kristna teologiska dokument som någonsin har skrivits, skrevs av en före detta farisé, en som hatade de kristna, en som var delaktig i det första mordet på en kristen och som förföljde den tidiga kyrkan med stor passion (1 Tim 1:13)?

Svaret börjar i Romarbrevets första vers, där Paulus beskriver sig själv i tre korta fraser:

Rom 1:1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium…

I alla dessa tre fraser är det avgörande inte vem Paulus är, utan vems han är. Och detsamma gäller dig, det som är avgörande för hur ditt liv kommer se ut är inte vem du är, utan vems du är. Låt oss nu titta på de tre fraserna som Paulus använder för att beskriva sig själv:

Jesu Kristi tjänare, eller mera ordagrant, Jesu Kristi slav

Paulus vittnesbörd är att han är köpt – och ägd – av en som dog för honom och sedan uppstod från de döda, nämligen Jesus Kristus. Det här med att vi kristna tillhör den som har betalat priset, Jesus Kristus, det är ett tema som återkommer i flera av Paulus brev.

1 Kor 6:19b-20 Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp.

Att Paulus ser sig som Jesu Kristi tjänare/slav innebär också att det är Kristus som styr hans liv. I Galaterbrevet skriver han:

Gal 1:10 Söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Med andra ord – att vara Jesu Kristi tjänare innebär att vi ytterst underorndar oss vad Gud önskar, och inte vad människor önskar av oss.

Kallad till apostel

För det andra så säger Paulus att han inte bara är köpt och ägd av Kristus, han är också kallad. Än en gång ser vi att det speciella med Paulus inte är vad han själv har gjort, utan vad Gud har gjort med honom. Apostlarna var de förstahandsvittnen på vilka Jesus valde att bygga sin kyrka (Ef 2:20) och kallelsen till apostel inträffade för Paulus när han mötte Jesus på vägen till Damaskus, då Jesus utsåg honom att vara ett vittne bland hedningarna (Apg 26:16).

Avskild för Guds evangelium

Slutligen så är Paulus inte bara köpt, ägd och kallad, han är också avskild för evangeliet. När hände detta? I galaterbrevet skriver Paulus att Gud ”utvalde/avskiljde mig redan i moderlivet … för att förkunna evangeliet om honom bland hedningarna”  (Gal 1:15-16) . Gud sökte alltså inte efter vem som helst som kunde ta uppdraget som hedningarnas apostel, utan han hade avskiljt Paulus för detta redan i moderlivet. Detta är fascinerande när man tänker på Paulus liv från moderlivet och fram till kallelsen på Damaskusvägen, nämligen hans otro och förföljelse av kyrkan. Inte undra på att Paulus utbrister i en lovsång till Guds outgrundliga vishet lite längre fram i Romarbrevet:

Rom 11:33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! … Hur ofattbara är inte hans vägar.

Så den första versen kan se ut som att den handlar om författaren, men i själva verket döljer sig någon mycket större bakom varje fras. Det var Gud som avskiljde Paulus i moderslivet, Gud köpte honom genom sin sons död på korset, och Gud kallade honom på Damaskusvägen. Och allt detta gjorde Gud för sitt evangelium, vilket är vad resten av brevet handlar om.

Sådärja, nu har vi tagit oss igenom den första versen i Romarbrevet, och det tog inklusive introduktionen ungefär en kvart. Det kan ta ett tag innan vi är klara, med andra ord! Som kuriosa kan nämnas att den amerikanske pastorn John Piper ägnade 225 predikningar och 9 år för att ta sin församling igenom Romarbrevet, så vi får allt ligga i om vi ska klara av det här på bara en termin!

Men nu kommer jag öka tempot lite, för idag tänkte jag att vi skulle ta oss igenom de tre första kapitlen av romarbrevet, som handlar om synden och syndens verkningar i världen.

Paulus summerar evangeliet (1:16-17)

Men innan Paulus dyker ner i synden så förbereder han oss läsare genom att summera evangeliet:

Rom 1:16-17 Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Det är alltså detta som Paulus vill att vi ska ha i bakhuvudet när vi läser om synden: I evangeliet uppenbaras en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro. Det betyder att i evangeliet så finns en rättfärdighet från Gud, som alla troende får ta del av. Den rättfärdighet som Gud kräver av oss har han redan gett oss gratis, inte genom våra gärningar utan genom tron.  Den är Guds gåva till var och en som sätter sin tilltro till honom istället för till sig själv.

Med andra ord, Gud önskar verkligen rädda oss alla från synden och domen. Men den grunden lagd går Paulus vidare till att undervisa om synden.

Paulus undervisar om synden

Vi börjar med att läsa från v18 och resten av kapitel ett, där Paulus skriver om världens gudlöshet och exemplifierar med ett antal olika synder som följer av gudlösheten.

Rom 1:18-32 Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse.

Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.

Paulus tanke när han skrev det här var nog att vi som läser detta skulle bli lite arga och upprörda, och dra oss till minnes de där riktigt förskräckliga människorna som vi nog alla har träffat på någon gång. De som skvallrar och baktalar, föraktar Gud. De som är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De som är blodtörstiga, stridslystna och fulla av illvilja. De som lever så trots att de vet att det är fel. Ja ännu värre, de som tycker det är bra när andra också lever så.

Känn efter, visst blir man lite arg och irriterad, och det ligger nog nära till hands att vi börjar döma. De som lever på det sättet förtjänar straffet! Rätt åt dom! Låt dom brinna i…. ja ni vet nog alla vilka tankar som kan slinka igenom våra huvuden när vi ser ondskan in action.

Men: (pang) Där slog fällan igen. Låt oss läsa nästa vers:

Rom 2:1-5 Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist.

Dömandet är alltså inte vår roll. Det får Gud ta hand om. Tack och lov!

Paulus är en otroligt skicklig retoriker. I de här verserna får han med en gång alla sina läsare att förstå att vi alla förtjänar Guds rättvisa dom, att den inte bara är något som gäller de till synes grova syndarna. Guds dom den gäller även dig och mig, för alla har vi gjort olika felsteg.

De här verserna riktar Paulus kanske främst till dåtidens moraliserande judar och fariséer, men vi kristna idag behöver också läsa noga och vara observanta på oss själva. För ofta kan vi nog göra samma misstag som fariséerna, nämligen vara snabba att döma andra för deras felsteg utan att själva se våra egna tillkortakommanden. Och för ett sådant beteende, säger Paulus, finns det inget försvar.

Däremot finns ett ord för det här beteendet, nämligen hyckleri. Jag tror tyvärr att många har skrämts bort från den kristna tron på grund av sådant som uppfattas som kristet hyckleri. Det kan till exempel handla om att klaga högljutt över vissa typer av synder, och samtidigt visa prov på kärlekslöshet mot våra medmänniskor.

Paulus undervisar om domen och omvändelsen

Vart har vi nu kommit så här långt? Jo, nu har Paulus alltså visat att både de gudlösa hedningarna och judarna står under synden och kommer att drabbas av Guds dom. Det leder oss in på domen, vad är det och varför är den nödvändig? I mångas öron låter nog det här pratet om domen nästan lite ondskefullt, en god Gud kan väl inte döma?

Men jag skulle säga att det är precis tvärtom, att domen hör ihop med Guds egenskaper och är en följd av att Gud är en god Gud. Men Gud är inte bara God. Gud är Helig. Det är ett ännu starkare ord som innebär att Gud är så alltigenom god och ren så att allt som är ont kommer att förgås om det kommer inför honom. Det är det som är domen: det som är ont kommer inte att kunna bestå om det kommer inför Gud, och alternativet för det som är nedfläckat av ondska blir därför en evighet utan Gud.

Paulus förklarar i de här verserna hur domen hänger ihop med Guds godhet, låt oss markera några ord:

Rom 2:1-5 Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist.

De här fraserna som vi har markerat säger oss två saker om Guds egenskaper. Gud är god och Gud är rättvis. Gud är god och Gud är rättvis. Vad innebär det?

Gud är rättvis

Paulus säger i v 2:1 att det inte finns något försvar för den som dömer, och i kapitel 1 visade han att precis samma sak gällde också hedningarna:

Rom 1:20 Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem;

Paulus poäng är att visa att Gud är rättvis när han dömer synden. Hade personen haft en legitim ursäkt för sin synd så hade Gud varit orättvis om han dömt dem. Men ingen kan komma med några legitima invändningar mot Guds dom över synden.

Gud är God

Det andra som Paulus säger oss om Gud är att Gud är god. Och Gud är inte bara lite god, han är oändligt god skriver Paulus. Faktum är att Gud låter sin enorma godhet flöda över oss just nu. Det är nämligen innebörden av de andra två orden som Paulus använder för att beskriva Guds godhet: fördragsamhet och tålamod.

Alltså, Guds rättvisa kräver inte att han omedelbart dömer oss för våra synder. Hans godhet innebär att han har fördragsamhet och tålamod med oss, så att vi ska få gott om tid att kunna reflektera över vårt liv och omvända oss. I sin oändliga godhet så väljer alltså Gud att inte direkt döma den som inte vill omvända sig, utan Han står ut med denna envishet i åratal, ja en hel livstid. Och hela tiden försöker Gud i sin godhet att föra oss till omvändelse.

Omvändelse är också ett knepigt ord. Vad betyder det? Jo det betyder att vårt hjärta förändras, så att vi inte längre vill göra det som är ont, utan istället i tro vänder oss till Jesus och säger “Du är mitt enda hopp – du är den som har besegrat det onda och jag behöver din rättfärdighet!”

Omvändelse handlar alltså inte om att försöka göra en massa goda gärningar i vår egen kraft. Det handlar om att ödmjukt öppna oss för Jesus och be om Hans hjälp, att tillåta att Guds kraft förvandlar oss.

För Paulus är det här med att ingen kan vinna rättfärdighet i sin egen kraft och att vi alla behöver Jesu hjälp någonting oerhört centralt. För att ingen ska kunna missa allvaret så fortsätter Paulus sin utläggning i hela kap 2 och större delen av kap 3. Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda! konstaterar han i v 3:10.

Det finns inga goda gärningar i världen som kan rädda oss och därför är lagen inte heller något skydd mot domen, judarna kommer att bli dömda, likväl som hedningarna. Paulus avslutar sin utläggning med denna föga uppmuntrande slutsats:

Rom 3:20 Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.

Paulus undervisar om rättfärdigheten

Här skulle vi kunna sluta läsa för idag – men jag tänkte ge er en försmak av nästa tema genom att läsa ett par verser till. Romarbrevet 3:21 är den vers som brukar kallas för den stora vändningen. Paulus övergår nu till Guds glädjebudskap, som strålar som solen mitt i detta syndens mörker:

Rom 3:21-24 Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Här är vi tillbaka där vi började dagens bibelstudium. Det är denna förunderliga nåd som Paulus har fått erfara. Han är smärtsamt medveten om hur han har syndat och gått miste om härligheten från Gud, men helt oförtjänt har han blivit friköpt från domen genom Kristus Jesus som gav sitt liv för honom. Och i gengäld har Paulus valt att ge sitt eget liv till Gud för att förkunna hans evangelium.

Detta är den här livsförvandlande omvändelsen som Paulus i dagens text uppmanar oss alla att leva i. En förvandling som sker i två steg. När vi bjuder in Jesus i vårt hjärta får vi omedelbart ta del av hans rättfärdighet, vi är friköpta från domen! Och steg två, när vi fortsätter låta Gud verka i oss så kommer han genom sin kraft att förvandla våra liv så att vi blir allt mer lika honom.

Johan Skog, Skellefteå Vineyard, 2015-01-11

 

Källor:

Hans Johansson (2011) Så räddar Gud världen – Romarbrevet. Libris förlag, Örebro.

John Piper (1998)  Romans – The greatest letter ever written. desiringGod.org, Minneapolis.